Krönika: Tidig framgång kontra långsiktig utveckling

Att vinna som junior är en sak. Att nå framgång som senior en helt annan. Vägen till toppen handlar sällan om att vinna mest i unga år – utan om att utvecklas rätt över tid. Vad skiljer kortsiktiga framgångar från långsiktig spelarutveckling? När jag pratar med anhöriga, ofta föräldrar, till en tävlingsspelande junior så påminns jag ofta om hur olika synsätt man kan ha när man pratar om en match eller bedömer en prestation. Att utveckla en tennisspelare långsiktigt är ett systematiskt, tålamods- och tidskrävande projekt där du måste följa en röd tråd och inte falla offer för tillfälliga impulser, frestelser eller kortsiktiga vinningar. Allt detta finns närvarande i tennismiljön hela tiden och väldigt lätt att bli påverkad av. 

"Att skapa en barnstjärna är inte särskilt svårt"

Det man kan konstatera är att det tar väldigt lång tid att utveckla alla de egenskaper som krävs för att spela tennis på en hög seniornivå. Du behöver ha en slagmässig och teknisk verktygslåda där du kan skapa tillräcklig effekt och slå alla nödvändiga typer av slag. Du måste ha en tydlig spelidentitet som täcker både offensiva och defensiva situationer. Mentalt behöver du ha en enorm uthållighet och kunna bibehålla ett positivt och konstruktivt tankesätt trots att du som tennisspelare möter motgång i stort sett varje gång du spelar. Därtill ska du ha kylan och självförtroendet att kunna få fram det bästa ur dig själv när det gäller som mest i utsatta lägen. Du ska också kunna hantera både yttre och inre press som är en del av elitidrott. Sist men inte minst måste du hålla dig frisk och skadefri samt skaffa dig en fysik som gör dig smidig, snabb, stark och uthållig. Att du dessutom måste ha en ekonomisk uthållighet hör kanske inte hit men är likväl en faktor. 

Allt detta ska du utveckla under en period av livet när du går från barn till vuxen, när skolan ställer höga krav på dig och när det sociala livet börjar ta form. 

Detta är en enorm utmaning både för spelare, tränare och föräldrar. Det kommer garanterat inte vara en spikrak och problemfri väg. Det kommer tvärtom vara en väldigt krokigt med diverse hinder på vägen. I perioder kommer utvecklingen att gå ganska snabbt och i andra perioder långsamt. Motivationen kommer att gå lite upp och ner under resan. Hemligheten är att hålla ut och ha kvar motivationen tillräckligt länge. Där är tränare och föräldrar oerhört viktiga. Kan vi förhålla oss ganska neutrala till både med- och motgång och inse att långsiktig utveckling kommer att innehålla allt som är ovan beskrivet så har vi kommit en bra bit på vägen. 

Att skapa en väldigt framgångsrik 10-14-åring är något helt annat och jag vågar påstå att det inte är särskilt svårt. Jag tror att de flesta ambitiösa tennistränare har gått i den fällan, inklusive jag själv. 

Så når du tidig framgång

Börja spela tennis tidigt och se till att barnet/eleven tränar mer än sina jämnåriga. Se till att hen tidigt får mycket matchvana. Lägg inte för mycket tid på det tekniska utan nöj dig med att hen har en funktionell och lättkontrollerad teknik. Bygg en spelstil som går ut på att minimera misstag och spela med stora marginaler. Tänk att hen ska slå tillbaka bollen en gång mer än sin motståndare. Lär hen att ”kämpa” lite mer än motståndaren. Lär hen tidigt ett ”seriöst” förhållningssätt till sin tennis. Var tidigt noggrann med allt runt omkring tennisen. Exempelvis genom att säkerställa att all utrustning är i ordning, att vattenflaskan är fylld och att hen bär keps i solen. Styr upp sömn och kost och lämna inga utrymmen till misstag. Analysera varje match utifrån att göra det ännu bättre i morgon. Dessa strategier kommer garanterat att ge dig en viss framgång och de kommer dessutom ge spelaren ett psykologiskt övertag för en tid framåt som i sig kommer generera framgång och matchvinster.

Vad är då nackdelen med det sättet att tänka? 

En del av problemet är att förutsättningarna för en 145 centimeter kort och 35 kilo lätt tennisspelare skiljer sig enormt från en 190 centimeter lång och 85 kilo dito. Proportionerna och den yta som spelaren ska täcka skiljer sig kopiöst – det är som två olika sporter. Det som är väldigt lönsamt i en 12-årsklass är sen länge lönlöst i en 18-årsklass. Man kan också se att den som tillåts göra misstag och lär sig av dessa ofta utvecklar ett större egendriv och ansvarskänsla än den som tidigt är väldigt styrd och pushad av vuxna auktoriteter. 

För att återknyta till inledningsstycket med de olika synsätten så tror jag att vi som tränare ofta ser på en match på ett helt annat sätt än vad många föräldrar gör. Jag hamnar nästan alltid i frågeställningar med mig själv som: Vad kan vi göra av detta? Vilken positiv kvalitet sticker ut mest och hur kan vi bygga på den? Hur ska detta se ut om ett par år? Vad fungerar inte och varför? Varför ser det olika ut på träning och match? Listan kan göras lång.

Jag kommer ofta på mig själv med att inte veta vad det står i matchen. Jag vill gärna tro att det beror på att jag har viktigare saker att fokusera på än själva resultatet här och nu.

Stefan Åslin Chefstränare i NPTK