En blyg och introvert 16-åring tvingas upp i domarstolen under en lokal juniortävling. Spelare, tränare och föräldrar beordrar henne att tala högre medan hennes kropp skakar under hela den hemska upplevelsen. Idag, sju år senare, finns blott en handfull svenska elitdomare. En av dessa heter Mai Lillrank.
Utdrag ur Tromben, januari 2023 - nr 68.

Sverige är ett land med synnerligen stark tennistradition. Under 80- och 90-talet kunde få andra nationer mäta sig vad gäller spelare på yttersta världsnivå. Björn Borg, Stefan Edberg, Mats Wilander och gänget skämde bort oss med sina framgångar. Idag är läget ett annat. Mikael Ymer och Rebecca Peterson är de enda svenska spelarna som kunnat florera på topp 100-listorna i singel. De är dock inte de enda blågula representanterna som reser världen runt på ATP- och WTA-touren. På domarfronten går det argumentera för att Sverige står sig starkt. Mohamed Lahyani och Louise Azemar Engzell är två exempel på svenska domare som tagit sig hela vägen till den yttersta nivån och idag försörjer sig på sitt dömande. Även om deras jobb på mer än ett sätt handlar om att inte synas står de bokstavligen i tennisens centrum. En som kanske är där inom ett par år, åtminstone på god väg, är den tidigare Näsbyparksjunioren Mai Lillrank.
Det har varit en hektisk domarhöst för den 23-åriga Täbytjejen. Hon har jobbat som linjedomare under ATP-tävlingen Stockholm Open och som huvuddomare under Kungens Kanna/Drottningens Pris. Hon har även hunnit med att avverka ett antal elitseriematcher i stolen. Idag är allt det här vardag för Mai. Samtidigt var nog detta, om vi backar bandet bara ett par år, bortom hennes vildaste fantasi. – I början hade jag ingen aning om att jag skulle komma så här långt. På den tiden hade jag fullt upp med att bara överleva varje match. Jag är glad och stolt att jag har kunnat fortsätta ända hit. Dömandet är väldigt kul och det har gett mig så många värdefulla erfarenheter som har utvecklat mig som individ, berättar hon.
I unga år testade Mai flera olika sporter, däribland gymnastik. Tennis testade hon för första gången som 11-åring på inrådan från sin mamma. Efter några år bytte Mai klubb till NPTK i samband med att hon började på Bergtorpsskolans tennisinriktning. Som tävlingsjunior tränade hon tre till fyra gånger i veckan. – Jag gillade tennis av många olika anledningar. Att kraft, kontroll, teknik och taktik skulle samexistera i ett slag var för mig fascinerande. Jag hade inga jättestora ambitioner utan ville bli så bra jag kunde och ha kul. Jag har aldrig varit någon vidare matchspelare, utan njöt mer av de vardagliga träningspassen.

Som 16-åring hade glöden för såväl träningar som tävlingar avtagit lite. Då tog Mai ett steg tillbaka från att spela själv medan dörren till att döma tennis öppnades. Lite från ingenstans. – Som många andra domare gjorde jag min första match under klubbens juniortävling, där alla tävlingsjuniorer uppmanades att döma, berättar Mai. Jag kan inte påstå att det var någon jättebehaglig upplevelse. Särskilt för mig som var väldigt blyg, tystlåten och ingen som frivilligt fattade beslut åt andra. Jag minns ganska tydligt hur mycket jag skakade i stolen och hur jag blev tillsagd att höja rösten ett antal gånger. Det skulle nog ha varit lätt att kalla det första och sista matchen men så blev det inte utan jag skrev upp mig för att göra nästa match också. Jag kan inte riktigt sätta ord på varför jag inte slutade där, men jag tror att faktumet att jag klarade av att avsluta matchen trots rädslan och osäkerheten ökade mitt självförtroende en smula. Vilket i sin tur gjorde mig villig att fortsätta.
I Sverige finns det tre nationella utbildningar för huvuddomare: Klubb-, Förbunds- och Elitdomarutbildning. På Svenska Tennisförbundets hemsida går följande att läsa om de respektive utbildningarna.
Klubbdomarutbildning Målsättning: Att efter genomgången utbildning kunna vara huvuddomare i klubbmatcher och nationella tävlingar för yngre juniorer samt vara linjedomare i elitserien/division 1. Att få en förståelse för tennisspelets regler som du har nytta av som spelare eller tennisförälder. Efter genomgången utbildning blir du licensierad som Klubbdomare.
Förbundsdomarutbildning Målsättning: Att efter genomgången utbildning kunna vara huvuddomare i avancerade juniormatcher och enklare seniormatcher. Som linjedomare kan du döma elitserien/division 1 samt mindre internationella tävlingar i Sverige. Efter att du skaffat dig lite erfarenhet kan du vara med i Swedish Open och Stockholm Open. Du kan även fungera som matchledare i samtliga sanktionerade tävlingar i Sverige. Efter godkänd utbildning blir du licensierad som Förbundsdomare.
Elitdomarutbildning Målsättning: Att efter genomgången utbildning kunna vara huvuddomare i alla typer av matcher som arrangeras i Sverige, så som Elitserien/Div 1 och Sommar- och Vintertouren. Du ska även kunna vara domare eller matchledare i de internationella juniortävlingar som arrangeras i Sverige. Med lite erfarenhet får du även döma internationella seniortävlingar. Efter godkänd utbildning blir du licensierad Elitdomare.
Mai har genomfört och godkänts i samtliga tre utbildningar och kan således titulera sig licensierad Elitdomare. Hon sällar sig således till en ganska exklusiv skara, lite beroende på hur man räknar. Hon förklarar att man efter de nationella utbildningarna kan gå de fyra internationella stegen i sin vidareutbildning. Med en White, Bronze, Silver och Gold Badge innanför västen klättrar du högre upp i domarhierarkin och ges således möjlighet att döma fler och större tävlingar. – Det är väldigt viktigt att man visar att man är intresserad och villig att döma mycket. Bra kontakt med tennisförbundet är naturligtvis viktigt. Genom att gå på domarkurserna får man automatisk kontakt med förbundet och där är det viktigt att man visar engagemang.
När man har chansen att döma på en tävling med andra domare är det alltid nyttigt att engagera sig i diskussioner och försöka få tips från mer erfarna domare. Om förbundet ser att du är tillräckligt engagerad och kompetent skickar de information om tävlingar du kan anmäla dig till och därigenom klättra inom domaryrket. Har du kul på varje tävling, studerar reglerna regelbundet och håller dig uppdaterad så kommer chanserna.
I november genomförde Mai nästa steg i sin internationella domarutbildning då hon tog sin White Badge efter ett par intensiva dagar i Pétange, Luxemburg. Det var ett minst sagt meriterat lärarteam som höll i Level 2-skolan. Förutom svenska Louise Azemar Engzell, som har Gold Badge som Chair Umpire och Chief Umpire, var även Alison Hughes och Marijana Veljovic med som lärare, alla etablerade sedan länge med meriter från flera Grand Slam-finaler. Rent konkret innebär den avklarade utbildningen bättre chansen till större uppdrag utomlands och öka möjligheter att exempelvis få döma finaler på 15- och 25.000-dollarsnivån. Mai är i och med detta blott en av nio svenska domare med en White Badge innan för västen idag. – Det känns ganska ovant. Jag har varit Elitdomare ganska länge och White Badge har alltid varit det nästa steg man såg upp till och nu när man äntligen har den känns det lite overkligt på något sätt. Men jag är så klart riktigt glad över certifikatet och är väldigt tacksam för Svenska Tennisförbundet, alla domarkollegor som hjälpt mig och alla som gjorde själva utbildningen möjlig, berätta Mai för Svenska Tennisförbundets hemsida efter avslutad utbildning.

Mai tillsammans med bland annat Louise Azemar Engzell efter avslutad utbildning. Foto: Tennis.se
Jag passar på att fråga Johan Carlsson, projektledare för funktionärer på Svenska Tennisförbundet, om hur han ser på Mai och hennes utveckling. Av förståeliga skäl vill och får han inte gå in på detaljer men kan samtidigt inte låta bli att berömma 23-åringen. – Hon är en ung domare som har utvecklats mycket de senaste åren. Jag tycker det är fantastiskt roligt att hon fått chansen att gå ITF:s Level 2-utbildning. Hon är en av väldigt få kvinnliga svenska domare på den här nivån och jag hoppas och tror att hon kan bli en förebild för våra unga kvinnliga domare i framtiden.
Idag studerar Mai på heltid och jobbar som domare när hon har möjlighet. Hon bestämmer själv vilka tävlingar hon ansöker till vilket ger en större frihet och enkelhet att balansera dömandet med studierna. Hon berättar om sina största jobb som domare. Bland dessa hör huvuddomaruppdrag i flertalet ITF-tävlingar på både 15.000- och 25.000-dollarsnivå. Hon har också jobbat på en rullstolsturnering på OS-arenan i Tokyo inför de Olympiska spelen 2020. Som linjedomare har hon jobbat på de båda ATP-tävlingarna i Sverige; Swedish Open i Båstad och Stockholm Open i Kungliga tennishallen. – Som tennisjunior kunde jag bara drömma om att få vara på centercourten under Stockholm Open. Det är verkligen häftigt att få uppleva det idag!
Det finns, som Mai berättar, en hel del bra anledningar att vara domare på lite högre nivå. När du gjort det bra i domarstolen belönas du med större matcher på häftiga platser. På extern nivå säger mina erfarenheter och förutfattade meningar att det inte alltid är guld och gröna skogar för domarkåren inom idrotten generellt. En domares primära uppgift är att skipa rättvisa och se till att lagar och regler följs. Utrymmet för att göra fel är verkligen begränsat och acceptansen tillika förståelsen för detta är allt som oftast väldigt liten hos såväl utövare som åskådare. En domare som gör en bra match syns inte alls, och får sällan beröm. Däremot granskas man och kritiseras så fort ett litet fel begåtts. Medan utövarna, i det här fallet tennisspelarna, kan komma undan med i princip hur många misstag som helst och ändå lämna banan som vinnare. Om du som domare ska gå ifrån banan som vinnare får du också räkna med att nästan ingen kommer lägga märke till dig. Du förväntas göra rätt hela tiden, allt annat är i det närmaste oacceptabelt. Det kan, som domare, inte kännas helt rättvist alla gånger att göra allt i sin makt för att saker ska gå till rätt till som möjligt men samtidigt löpa risk att vara ett konstant föremål för kritik. En knepig balansgång rent mentalt tänker jag, medan Mai inte riktigt verkar se det på samma sätt. – Vi förväntas ju alltid att prestera på en hög nivå, och med kraft följer ansvar. Jag tycker inte att det är orättvist att vi får kritik ibland, det uppmuntrar mig snarare till att alltid vara fokuserad och försöka bli bättre.
Behöver man vara stryktålig som domare? – Absolut, men det tror jag är något man bygger upp med tid och erfarenhet. Ingen är helt stryktålig från början. Jag kan säga att jag var rätt känslig när jag började, och en bra bit in i domarkarriären.
Hur bygger man upp det? – Genom att döma, döma och döma ännu mer. Ju fler matcher man gör desto starkare blir man mentalt. Att man inte kan något nu betyder inte att man inte skulle kunna det i framtiden, man behöver bara lite övning.
Är det lätt att borsta av sig eventuell kritik efter en match? – Det är viktigt att försöka ta nya tag inför varje match, vilket såklart inte alltid är lätt. Man kommer ihåg tuffa matcher för evigt. De kan etsa sig fast i skallen. Men det är positivt på så sett att man har en klar bild över vad man kan förbättra. Man får försöka borsta av sig det, gå vidare och försöka att hela tiden bli bättre.
Vilka egenskaper behöver du ha för att bli en bra domare då? – Alla dömer ju på lite olika sätt och värderar olika saker. Men jag tycker ett par saker är extra viktiga. Fokus är naturligtvis viktigt och att kunna ha ett brett synfält och se det som händer på banan men även runtom. Du måste utstråla pondus och självförtroende och visa att du finns där för spelarna. Sen förstås att ha kul, kunna jobba i team och att vara tålmodig och inte ge upp efter en dålig match. Kommunikationen med spelarna är också en nyckelfaktor. Att du kan prata lugnt men ändå vara säker på din sak. Det är något jag jobbar på. Det finns alltid saker man kan förbättra och det är ett konstant lärande.
Hur förbereder du dig inför en match? – Jag har ingen speciell rutin men jag känner att jag får en mer fokuserad inställning när jag tar på mig mina domarkläder, så uniformen är en viktig del av mitt dömande. Sen är det alltid viktigt för mig att vara tidigt inne på banan så att jag i lugn och ro kan förbereda den och mig själv mentalt innan spelarna kommer.
Finns det några specifika typer av domare du ser upp till? – De domare jag ser upp till är de som är lugna vad som än händer och som snabbt kan fatta beslut de står för. De är också respektfulla mot omgivningen. Sen är det alltid väldigt inspirerande att se domare som ser väldigt avslappnade och självsäkra ut i stolen. Det vill jag också utstråla.

I oktober jobbade Mai på Stockholm Open i Kungliga Tennishallen. Foto: Mai Lillrank
Svenska Tennisförbundets projektledare för funktionärer, Johan Carlsson, delar Mais bild kring en domares viktigaste attribut. – Det finns mycket en domare behöver kunna och många egenskaper som krävs. Förutom det uppenbara att kunna reglerna och se bollen bra så är förmågan att kommunicera den absolut viktigaste egenskapen för en domare. Att kunna kommunicera med spelarna, vara ärlig och ödmjuk och inse att man sitter i domarstolen för deras skull är viktigt. Du måste vara tydlig i din roll som domare.
Mai återkommer ofta till hur dömandet varit ett viktigt verktyg i hennes utveckling som människa. Hur hon via sitt domarskap gått från att vara en tystlåten och introvert tjej till att så sakteliga börja ta för sig mer, kunna höja rösten och bli allt mer självsäker. En häftig resa som många rimligtvis bör kunna inspireras av. Att våga ta steget och kasta sig ut i något som man till en början kanske inte alls är bekväm med. Jag ber henne utveckla sina tankar och iakttagelser kring sin personliga utveckling. – Det har egentligen varit en stegvis utveckling och det är nog ingen enskild händelse som har ändrat min inställning eller mitt självförtroende drastiskt. För mig har det nu vid närmare eftertanke varit ganska viktigt att ha ordentlig vila mellan perioder med intensivt dömande. Många gånger har det varit att jag inte dömer en enda match på ett halvår som sen följs av typ tre tävlingar ganska tätt inpå varandra. Jag har som sagt inte haft det starkaste självförtroendet eller den bästa mentala uthålligheten, så jag känner mig oftast ganska sliten efter en längre period i stolen. Men efter ett frivilligt eller ofrivilligt break känner jag att jag har bättre självförtroende, mentalitet och ett annat lugn när jag kommer upp i stolen igen. Så det verkar som att det är väldigt nyttigt för mig att ha helt matchfria perioder där jag medvetet eller omedvetet kan processa all den information och erfarenhet och jag får under en tävling för att sedan återvända som en bättre domare.
Det låter klokt. Är självkänslan den viktigaste nyckeln för att bli en bättre domare tycker du? – Så är det nog. Har du bättre självförtroende kommer mycket annat på köpet. Du blir säkrare och bättre och snabbare på att hantera svåra situationer, du blir smidigare i kommunikationen med spelarna. Det är en väldigt skön känsla att ha, även i livet utanför tennisbanan. Dömandet har på så vis fått ett större roll i mitt liv och hållit mig kvar inom tennisen. Vilket jag är väldigt tacksam för.
Vad har du för långsiktiga mål som domare? Är det något du hoppas kunna försörja dig på en dag? – Det är en bra fråga. Jag är intresserad av många saker så jag har inte helt bestämt mig för framtiden. Jag försöker mest ha kul och vara tacksam för de möjligheter jag får. Sen får vi ser var det tar mig.
Vi talar vidare och kommer in på hur köns- och åldersfördelningen ser ut bland domare i Sverige. Mai menar att det finns alltifrån tonåringar till 60-åringar som dömer på olika nivåer. Ju tidigare du börjar desto större möjligheter har du att skaffa dig mer erfarenhet och därigenom få uppdrag som gör att du fattar tycke för domaryrket i ett tidigare skede. Bland linjedomare är fördelningen mellan kvinnor och herrar ungefär 50/50 medan det bland huvuddomare råder en stor överrepresentation av män. – Som aktiva domare på högre nivå i Sverige är det jag och en annan som är kvinnlig, sen har vi ett antal andra som just börjat eller kanske inte dömer på lika hög nivå än. Vi vill så klart ha in fler tjejer.
Johan Carlsson berättar att intresset för att döma legat på en stadig nivå de senaste åren. Ungefär lika många går det andra utbildningssteget som Förbundsdomare. Däremot upplever han idag en viss domarproblematik kring de svenska tävlingarna. – Ur domarnas synvinkel ser vi ett stort problem med att så många matcher spelas utan domare i våra nationella tävlingar. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många lätta matcher att träna på, det är svårt att skaffa sig erfarenhet och att vidareutvecklas för att gå nästa utbildningssteg.
Johan berättar vidare hur förbundet jobbar för att rekrytera fler domare. 2022 vidareutvecklade man sitt utbildningskoncept genom att erbjuda domarna ett paket bestående av tre delar. I den första delen genomför deltagarna Klubbdomarutbildning på distans i början av året. Detta följdes upp av praktisk erfarenhet på regionstävlingarna av juniortävlingen Next Generation Cup. Det sista steget innefattar Förbundsdomarutbildning under finalen av tävlingen i Båstad. Beroende på tidigare erfarenhet kan du börja på olika steg. Man har inom förbundet tittat mycket på hur man kan hålla kvar domarna längre i sin verksamhet genom att skapa olika domarteam med regelbundna träffar både fysiskt och online. Johan vill dock understryka klubbarnas roll i att ta fram domare. – Deras ansvar för rekrytering är jättestort och viktigt. Det är i klubbarna och deras tävlingar som domarna behövs. Förbundet kan hjälpa till genom att se till att det finns material så klubbarna kan utbilda klubbdomare och genom att anordna utbildningar på högre nivå. Men klubbarna måste motivera sina medlemmar att vilja utbilda sig till domare. Det är hos klubbarna de blivande domarna finns. En annan viktig åtgärd är att klubbarna använder domare i sina nationella tävlingar enligt de regler som finns så domarna har möjlighet att skaffa sig erfarenhet, detta är inte alltid fallet.

Ariake Tennis Park i Japan. Foto: Mai Lillrank
När Mai får samma fråga blir svaret snarlikt och hon drar paralleller till hur hon själv startade som domare i Näsbypark för lite drygt sju år sedan. – För att kunna avgöra om man är intresserad av att bli domare så måste det finnas möjlighet att döma. Där tror jag varje enskild klubb har en stor roll. En övervägande majoritet av alla domare har spelat eller spelar tennis vilket betyder att de tillhört en tennisklubb. Om klubbarna ger juniorerna chansen att döma i sina sanktionerade klubbtävlingar, precis som jag fick, så ges många möjligheten att prova på dömandet. Majoriteten kommer säkerligen inte att fortsätta men ju fler som får prova på desto större är chansen att någon vill fortsätta.
Hon fortsätter: – Jag tror att den allra första matchen man dömer har ett stort inflytande på den fortsatta inställningen till dömandet. Om man får en för tuff första match, kanske med spelare som är äldre än en själv, ökar ju risken att man inte vill hoppa upp i stolen igen. Där tycker jag att klubbarna måste tänka till när man fördelar matcher, så att de som har mindre erfarenhet får en bra start. Det kan vara lite tråkigt att se folk som tappar intresset innan de hinner se den härliga sidan av dömandet på grund av att de fick en för tuff första match.
Har du några bra råd till de som vill testa att döma? – Vi tennisdomare syns ju inte så mycket, i synnerhet om vi gjort det bra. Det kan se otäckt ut ibland och det är det, vilket jag tycker det är viktigt att vara tydlig med. Men den rädslan försvinner sakta men säkert ju fler matcher du gör. Så om du är det minsta intresserad av att döma, eller om du som jag blir uppmanad av klubben tycker jag definitivt att du borde ge det en chans. Ta kontakt med klubben, testa på den första Klubbdomarutbildningen och ta det därifrån. Du vet aldrig vart det första steget kan ta dig. Titta bara på mig, jag trodde aldrig att jag skulle få vara på centercourten under Stockholm Open. Känslan när man avslutar en match och får säga ”game set and match” är obeskrivlig och något som håller kvar mig i dömandet.
Todd Åkesson
Comments